Den där känslan...

Som infinner sig när man ser hjälplösa övergivna barn på tv. Spädbarn som fötts ut i livet utan en varm trygg famn och mat.
Jag vill krama mina barn och aldrig släppa taget! Låt mig få klara av att skydda dom från allt elände. Och Snälla gode Gud låt det finnas en plats för alla små som blir änglar alldeles för tidigt. En varm, trygg plats full av kärlek som alla barn förtjänar...

(jag såg precis en reklam för UNICEF. Och för er som inte har barn. Man blir såhär som förälder. Jag kommer att oroa mig och älska mina barn resten av livet. Och känna fysisk smärta av att läsa/höra om barn som far illa..)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0