Sagas första besök på akuten och en ångestfylld mamma
Väl på akuten är det för en gångs skull tomt men vad gör det. Få vänta i över en timme på att kirurgjouren ska komma fastän vi är ensamma. Undersökningen visar sen att tufflan förutom ett redigt blåmärke klarat sig ganska väl. Troligtvis en lätt hjärnskakning men inget allvarligt. Vi hade tur att dom tjongade ihop huvudena från sidan och inte rakt emot varann samt att dom låg i våran mjuka säng) Fick välja på att stanna för observation över natten eller åka hem och komma tillbaka vid minsta förändring, vi valde att åka hem. Väl hemma så var Saga inte sig själv på hela dagen igår, gnällig och vill bara bli buren av mamma så antar att hon hade ont i sitt lilla huvud.
Blev en jobbig dag för hela familjen igår och det blev väldigt uppenbart att en olycka händer så lätt. Mammalivet var inte någon dans på rosor igår och det dåliga samvetet gnager. Jag är så trött så trött. Sur och grinig. Igår morse när jag skulle säga förlåt till Liam för att jag varit sur säger jag "Förlåt Liam att mamma är så arg, men mamma är så trött" Då tittar han mig i ögonen och säger allvarligt "Mamma alltid trött".
Jag vet inte vad jag ska göra, jag försöker verkligen att vila så ofta jag kan, lägger mig på sekunden när Saga somnat på kvällen. Duschar i mån av tid. Lagar mat så att det ska finnas färdigt när jag har tid. Dammsuger när jag snubblar på dammråttorna och försöker att hålla efter det enorma tvättberget. Sitter mest i soffan och ammar och resten av tiden försöker jag att vara med Liam. Mange jobbar heltid och skift och drar det tyngsta lasset hemma samtidigt som han verkligen är en närvarande pappa för Liam.
Jag planerar mathandling och aktiviteter. Barnen går först hela tiden, men har konstant dåligt samvete för allt som borde göras hemma. Så trött på kommentarer om saker som borde göras i tädgården inne och att "det går ju så snabbt att göra det" Önskar att jag hade mera ork. Jag vill verkligen slippa den ständiga, tärande, gnagande ångesten över alla "borde". Om man ändå hade råd med städhjälp..
Så nu var det färdiggnällt. Ska väcka Liam och åka till Jädraås och fira syster som blir 22 år idag. Grattis!
Tycker du är en otroligt duktig mamma som älskar dina barn! inte ska man ha dåligt samvete (även om man har det iaf) det enda man kan göra är sitt bästa och det är inte så lätt att vara mamma som det ser ut. Skönt iaf att det inte var något allvarligt med Saga. Glömt inte bort att du är duktigt och njut när tillfällen ges :)
Ingen rolig helg det där. Förstår att det måste ha varit tufft och svårt. Kram kram
Oj, vilken tur att lillan & storen ändå klarade sig såpass lindrigt undan, men fy vad otäckt med akuten!
Jag förstår, som jag tror jag sagt tidigare, din känsla av att inte räcka till helt och fullt. Är nog världens tröttaste, grinigaste och tråkigaste mamma nu för tiden. Malva visar tydligt att hon hellre är på dagis, med gammelmormor eller vem som helst egentligen, än med mig. Det gör ont, men jag förstår henne. Hoppas att det ska bli lite bättre när pojkarna är ute i och med att jag då inte kommer tampas med den fysiska smärtan, men är ändå rädd för det andra; att vara för trött osv. Vad gör man? Läste att du ska få träffa en psykolog, det blir nog toppen! Önskar att jag hade vågat säga att jag mådde skit efter att Malva föddes så jag fick prata med någon, för det tog mig ett år att börja komma tillbaka efter det. Inte kul. Jag & Malva tycker i alla fall att du verkar vara en himla go tjej & mamma & vi är helt toksäkra på att du älskar dina ungar över allt annat - det är trots allt det allra viktigaste! Hoppas du får lite mer ork snart. Kramar från oss!
