Kort om förlossningen

Ingen förlossning är ju den andra lik sägs det. Nej jag märkte det :)

Vi åkte in till förlossningen så att vi var där kl 22 i söndags kväll. Jag hade relativt smärtsamma värkar var 6-7 minut vid det tiden. Undersökning visade att jag var öppen 3cm, men att livmodertappen fortfarande var där, fast väldigt mjuk.
efter ca en timmes väntan så kommer värkarna mycket tätare, ca 2 minuter emellan och gör bra ont. Nu var jag öppen lite mer så det var ju bevis på att det satt igång på riktigt. Värkarna tar i mer och mer så vid 12 och 5cm ber jag om en eda som jag så fint klarade mig utan förra gången. Det skulle gå utmärkt och BM förbereder allt med dropp och läkemedel.. Värkarna kommer tätare nu men tyvärr så kommer det ingen narkosläkare så edan fick vänta. Tröstar mig med lustgas så länge...
Vid 1 tiden gör det fruktansvärt ont och lustgasen hjälper knappt alls. Värkarna kommer nu med 1 minuts mellanrum och bebban far runt som en tok i magen. Eftersom hon rör sig så mycket har dom svårt att få kontakt med ctgn så BM bestämmer sig för att ta hål på hinnorna och sätta huvudelektroder istället. Bebban visar sig må prima fortfarande men kort efter hinnsvepningen så får jag krystvärkar. Det kan inte vara sant tänker jag men tydligen har jag öppnat mig från 5 till 8 cm på ca 15 minuter. Undra på att det gör ont.. Det var dock inte läge att krysta nu så jag får ställa mig upp för att hon ska sjunka ner mer och sedan får BM hålla emot huvudet under värkarna för att jag inte ska kunna krysta. Samtidigt så viker hon undan det som är kvar av tappen för att skynda på det hela. Nu gör det helt fantastiskt ont, krystvärkar som inte får krystas på är inte kul... Bm måste gå till sin andra förlossning medan jag ligger kvar och väntar på de sista 2 cm men då känner jag att nu kommer bebisen. Nej då säger undersköterskan men lyfter på filten, sen blev det en himla fart ut ur rummet. Mange står nu ensam och ser en bebis på väg ut... Bm hinner tillbaka in för att hålla emot och nu äntligen fick jag krysta. Efter en värk så hade hon varit ute men BM håller emot och väntar på nästa för att jag ska undvika bristningar. Vid nästa värk så kommer hon med en himla fart och mamman slapp bristningar, tack för det :)

Allting gick otroligt fort den här gången. Inte ens i närheten av så jobbigt som med Liam, men smärtan sista timmen var olidlig. Ska detg vara för mycket begärt att man ska kunna få en eda om man ber om det? ><

Aja, bebban kom och är underbar. Nu ska jag amma :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0