Vecka 40
Kroppen: Förlossningstidpunkten är nådd och värkarna kan nu förväntas att börja. Det är vanligt att man som förstagångsföderska går över 40 veckor, man anses inte vara överburen förrän efter vecka 42. Skulle det dröja längre övervakas fostret noga och man blir ofta igångsatt. Exakt vad som gör att förlossningen startar vet man inte. Det är troligen barnet som sätter i gång den. Många funderar över om det är möjligt att sätta i gång förlossningen själv genom att springa i trappor eller äta speciell mat. Det finns dock inget sätt att själv tvinga i gång förlossningen, utan barnet kommer när det är klart. Förlossningen sätts bara i gång på sjukhuset om det finns någon medicinsk anledning, till exempel att du har högt blodtryck. Trycket från barnets huvud mot livmoderhalsen kan påskynda förlossningsstarten. Trycket gör att det utsöndras oxytocin, ett hormon som signalerar till livmodern att den ska dra ihop sig. När livmodern drar ihop sig allt oftare och starkare, trycks barnets huvud ännu mer ner mot livmoderhalsen. Den ger efter så småningom och börjar öppna sig.
Det kan hända att trycket blir så stort att fosterhinnan riskerar att spricka, vilket gör att fostervatten börjar rinna ut. Kontakta då alltid förlossningsavdelningen för vidare information och omhändertagande. Om man mår bra och inte fått värkar än kan man få åka hem igen.
Barnet: Fostervatten byts ut var tredje timma och produceras på nytt ända tills barnet är fött. Om det däremot finns mekonium i vattnet kan det vara en signal om att barnet är stressat eller inte mår bra och då får man stanna kvar för att kunna övervaka barnet.
Barnet är redo att möta omvärlden, 92 procent av alla barn föds mellan vecka 38-42.
Det här är hundra gånger värre än att vänta på julafton när man var 6 år. Har ingen aning om vad jag kan förvänta mig mer än att han i magen kommer att vilja komma ut snart. Men antar att jag får veta tids nog :)
Mår fortfarande prima, inga större krämpor och inga smärtsamma förvärkar. Lillen har blivit mycket lugnare dock, antar att det är trångt där inne. Nu är det mest lite buffande och inga direkta sparkar längre. Sånt som oroar mig men vart man än läser så är det ju så det ska vara tydligen. Sammanfattningsvis så kan man ju säga att jag är VÄLDIGT gravid just nu och hoppas att jag inte behöver vara det så länge till :)
Det kan hända att trycket blir så stort att fosterhinnan riskerar att spricka, vilket gör att fostervatten börjar rinna ut. Kontakta då alltid förlossningsavdelningen för vidare information och omhändertagande. Om man mår bra och inte fått värkar än kan man få åka hem igen.
Barnet: Fostervatten byts ut var tredje timma och produceras på nytt ända tills barnet är fött. Om det däremot finns mekonium i vattnet kan det vara en signal om att barnet är stressat eller inte mår bra och då får man stanna kvar för att kunna övervaka barnet.
Barnet är redo att möta omvärlden, 92 procent av alla barn föds mellan vecka 38-42.
Det här är hundra gånger värre än att vänta på julafton när man var 6 år. Har ingen aning om vad jag kan förvänta mig mer än att han i magen kommer att vilja komma ut snart. Men antar att jag får veta tids nog :)
Mår fortfarande prima, inga större krämpor och inga smärtsamma förvärkar. Lillen har blivit mycket lugnare dock, antar att det är trångt där inne. Nu är det mest lite buffande och inga direkta sparkar längre. Sånt som oroar mig men vart man än läser så är det ju så det ska vara tydligen. Sammanfattningsvis så kan man ju säga att jag är VÄLDIGT gravid just nu och hoppas att jag inte behöver vara det så länge till :)
Kommentarer
Postat av: anna
Ja precis, det är socionom jag läser till. En verkligt bred utbildning. Vilket jag kan tycka är både en för och nackdel - man har många yrkesmöjligheter samtidigt som det känns som att det blir mycket "skrap på ytan" i de olika ämnena.
Vad har du pluggat innan?
Och ja, testa kan man alltid, det tycker jag inte att man ska vara rädd för :-)
Trackback
