Liam & Sagas mamma

Igår skulle vi ha födelsedagskalas här hemma. Precis när gästerna kommit och smörgåstårtan  var framställd kommer våran lill Spooky inspringandes genom kattluckan. Försvann som en oljad blixt ner i källaren och när Mange gick ner för att kolla hittar han en katt som är helt blodig i hela ansiktet under sängen. Han har svårt att andas och rosslar blod. Förstår direkt att han antagligen blivit påkörd och paniken stiger. För Mange är det mindre roliga flashbacks då hans förra katt hittades överkörd på hans födelsedag tidigare. Ringer i panik till veetrinär kliniken i Gävle. Dom har inte tid med oss utan hänvisar till djursjukhuset i Falun 7 mil bort. Syster visste dock att det skulle finnas en veterinär i Järbo 1 mil bort och ringer dit. Vi får (tack och lov) komma på en gång och åker i ilfart dit. Mange sitter med en alldeles blodig spooky i knäet och jag kör alldeles för fort. Väl där konstaterar hon att han är riktigt illa däran och behöver röntgen och annan akutvård som bara finns i Falun (eller i Gävle som inte hade tid med oss) Han har svårt att andas och väldigt lågt blodtryck. Veterinären beslutar sig att sätta ett dropp för att få upp blodtrycket och motverka chocken, då vi inte vet om han har inre blödningar eller inte får han vanligt koksalt dropp. Från Järbo bär det av till Falun, Mange kör mamma sköter droppet (tack gode gud att man har en mamma som är skujsköterska) och jag ser till att han ligger stadigt. Färden dit känns som en evighet men tack vare att han fick dropp innan så överlever han hela vägen (fick senare veta att det nog räddade livet på honom så jag är evigt tacksam Veterinärstugan i Järbo). I Falun får vi komma in direkt och hans journal har blivit faxad dit. Dom röntgar på en gång och det visar sig att han inte har några inre blödningar. Käken är dock troligtvis bruten och hur illa det är med den vet man inte. Dom ville göra så lite som möjligt med honom då han var i så pass dåligt skick pga chocken. Han får dropp mot chocken, smärtstillande och syrgas sen kan vi bara vänta och hoppas på det bästa. Vi åkte hem och väntade. Dom lovade att ringa om han blev sämre annars skulle dom ringa vid 13 dagen efter och ger rapport. Natten har varit hemsk, jag har vaknat 100ggr och inte gråtit så här mycket sen pappa dog. Våran andra underbara misse Casper (Spookys bror) har varit jätteorolig och gått och luktat på min blodiga jacka och vankat av och an här hemma. Klev upp tidigt i morse och har försökt att hålla mig sysselsatt men tittat på klockan varannan minut.
 Tio i ett ringde det och Mange svarade. Spooky har klarat det mest kritiska nu. Käken är bruten och han är rejält svullen i halsen och ansiktet men han klarar att andas själv och att gapa lite. Dom har röntgat käken och den ligger bra så han behöver antagligen inte opereras. Han är inte helt utom fara men det ska mycket till nu för att han inte ska bli helt återställd. Han har dock fått en rejäl smäll mot huvudet men verkar inte ha några hjärnskador.
Våran lilla Spooky, våran lilla kämpe, han måste bli bra...