"Mamma är otrogen"

Var på mitt första psykologbesök idag. Helt klart över förväntan. Största anledningen att jag inte mår kalaspuff hela tiden är att jag mår dåligt över att inte räcka till för Liam. Eller snarare att jag tycker att jag inte räcker till för Liam. Liam den lille kämpen har ju också varit med om en hel del det här året. Inte nog med att det händer mycket i utvecklingen mellan 1 och 2 år utan han har även:

* Jag blev gravid och nästintill sängliggande pga illamående i 3 månader
* Inskolning på dagis
* Jag fick foglossningen från hell och kunde än en gång inte finnas där på samma sätt för honom
* Inskolning på nytt dagis
* Saga kom till världen

 Psykologen beskrev en 2-årings känslor när dom får ett syskon såhär: "Tänk dig att din man kommer hem med en till kvinna vid sin sida. Han presenterar er för varandra och säger att han älskar henne och hon ska bo hos er nu. Men jag älskar dig också" Fokus nu ligger i att jag ska skriva ner på ett litet schema hur jag mår och vad jag gör morgon, middag, kväll och natt. Bara några korta ord. Jag ska också varje dag sätta av 15 minuter då jag ger Liam 110% uppmärksamhet och gör något han vill göra. Inget ta hand om Saga, mamma ska bara eller mobiltelefon. jag och Liam (sen ska han helst inte välja att se på film heller) Psykologen undersökte också hur långt Saga kommit i utv då småsyskon visst lätt hamnade på efterkälken när dom har ett tätt storasyskon, men där fanns inget att anmärka på. Våran lilla tjej ligger lååångt före faktiskt :) Nu ska jag bara försöka fördela min tid 50/50 mellan barnen så gott det går och verkligen föra en konversation och diskutera med Liam om varför mamma måste ta hand om syster och varför det inte kan vänta ibland. Nu är det House! over and out!

Kommentarer
Postat av: Jenny

Vilken klyscha, psykologer har inte alltid rätt. Det är ju otroligt individuellt såklart. :)

Jag har för mig att jag läst just det i en bok, hmm undra vilken...

Själv känns det som om jag försummar Elvira, då hon "bara hänger med" - umgås väldigt mycket med Ellen även om vi inte alltid hinner UT och leka.



Ja det är viktigt att ägna 110% särskilt sen dom fick småsyskon, man får verkligen tänka på det. Svårt att räcka till hela tiden, man kan bara göra sitt bästa.

2011-11-30 @ 20:44:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0